Sports Illustrated skriver om UFC

Den stora amerikanska sporttidningen har en lång och förvånansvärt positiv artikel om MMA i allmänhet, och UFC i synnerhet, här.

MMA tillåts i Sverige!

Sedan årskiftet har det rått oklarhet om vad som är tillåtet i Sverige när det gäller fullkontaktssporter. Proffsboxning (med lätt modifierade regler) och K-1 har dock fått tillstånd. Nu rapporteras även att den ansökan som Svenska MMA Förbundet skickat in fått godkänt. Det är mycket glädjande.
    Tillståndet är på ett år. Läs mer, och ladda ner beslutet i PDF-format, hos Fighter.

Uppdatering HERO'S/EliteXC 2 juni

En och en halv vecka kvar till galan, och fler matcher är nu officiella. Jag har nämnt några förut. De nytillkomna är:

• Johnnie Morton (USA) vs. Bernard Ackah (Elfenbenskusten)
• Gesias ”JZ Calvan” Calvancanti (Brasilien) vs. Nam Phan (USA)
• Antonio Silva (Brasilien) vs. Jonathan Wiezorek (USA)

Calvancanti får alltså gå en tuff MMA-match några veckor innan han ska möta Masato i K-1 MAX ...
    Jag nämnde tidigare att betalkanalen Showtime skulle sända program som gjorde reklam för galan. De har börjat visas, och ser helt OK ut. Nu gäller det bara att galan faktiskt blir av. Klantarna på FEG har, hör och häpna, fortfarande inte fått de nödvändiga tillstånden från California State Athletic Commission för att genomföra den. Flera MMA-medier rapporterar om storyn som ändras från timme till timme. The Fight Network var först. MMA Weekly sammanfattar utvecklingen.

UFC 71 på lördag

5x5 min, –205 lbs/93 kg, titelmatch
Chuck Liddell (Pitfight Team, USA; 20-3-0)
vs.
Quinton ”Rampage” Jackson (HB Ultimate Training Center, USA; 26-6-0)

3x5 min, –185 lbs/84 kg
Terry Martin (Chicago Fitness Center, USA; 15-2-0)
vs.
Ivan Salaverry (Ivan Salaverry Gym, USA; 12-4-0)

3x5 min, –170 lbs/77 kg
Josh Burkman (Team Quest, USA; 8-3-0)
vs.
Karo Parisyan (Legends Gym, USA; 16-4-0)

3x5 min, –205 lbs/93 kg
Houston Alexander (?, USA; 6-1-0)
vs.
Keith Jardine (Jackson's Submission Fighting, USA; 12-2-1)

3x5 min, –185 lbs/84 kg
Kalib Starnes (Revolution Fight Team, Kanada; 7-1-1)
vs.
Chris Leben (Team Quest, USA; 16-3-0)

3x5 min, –205 lbs/93 kg
Thiago Silva (Chute Boxe, Brasilien; 9-0-0)
vs.
James Irvin (Capital City Fighting Alliance, USA; 12-3-0)

3x5 min, –205 lbs/93 kg
Sean Salmon (Damage Incorporated, USA; 9-2-0)
vs.
Alan Belcher (Team Voodoo, USA; 9-3-0)

3x5 min, –170 lbs/77 kg
Jeremy Stephens (?, USA; 8-1-0)
vs.
Din Thomas (American Top Team, USA; 19-6-0)

3x5 min, –205 lbs/93 kg
Carmelo Marrero (?, USA; 6-1-0)
vs.
Wilson Gouveia (American Top Team, USA; 8-4-0)

Det har ju sagts på sistone att UFC:s galor håller på att bli mer och mer som boxning: en eller två stora matcher, och sedan fyller man på med diverse mindre spännande. Det verkar väl också stämma för den här uppställningen, i alla fall vid första anblicken. Jag minns nostalgiskt Bushidogalor där varenda fight varit högintressant.
    Huvudmatchen här är förstås titelmatchen Liddell-Jackson. De flesta verkar eniga om att den här fighten kommer för tidigt. Hade UFC gett Jackson fler ”vanliga” matcher innan hade han haft mer tid på sig att känna sig hemma i buren, och folk som inte sett Pride hade lärt känna honom bättre. UFC hade dock brist på bra kandidater till lätt tungviktsbältet, och har förmodligen kompenserat Rampage bra för att få honom att ta matchen.
    Vem vinner då? Liddell, skulle väl många svara spontant. Han har nu sju vinster på raken, medan Jackson varit mer ojämn på senare år. Värt att notera är dock två saker: Jackson har besegrat Liddell en gång förut (i Pride), och Randy Couture har sagt i flera intervjuer (här, t.ex.) att han tror på Rampage. Enligt honom är Jackson i högform, medan Liddell inte är det. Jag tror, kanske, på Liddell – men jag skulle hellre se den underhållande och sympatiske Jackson vinna.
    Några övriga kommentarer:

• Inte en enda match i vare sig tungvikts- eller lättviktsklassen.
• Jag har inte sett Thiago Silva förut, men hoppas verkligen att hans match visas. En fighter från Chute Boxe som är 9-0, och som avslutat alla matcher utom en? Ja tack.
• Judokan Karo Parisyan är alltid kul att se.
• Ivan Salaverry återvänder till UFC för första gången sedan hans kastrofala tråkmatch med Nathan Marquardt för snart två år sedan.
• Chris Leben har förlorat två av sina tre senaste matcher. (Han demolerades av Anderson Silva och ströps ut av Jason Macdonald.) Nu måste han nog vinna om han ska leva upp till åtminstone hälften av den smörja han pratar.

Resultat och kommentarer K-1

• Nathan Corbett från Australien vann turneringen.
• Magdalen Kowalczyk vann på domslut mot Carly Jiumelli.
• Artem Levin vann på domslut mot Nonthanun Por. Pramuk.
• Joakim Karlsson vann på domslut mot Mattias Karlsson.
• Jörgen Kruth vann på domslut mot Freddy Kemayo.
• Buakaw Por. Pramuk vs. Gevorg Petrosyan slutade oavgjort (delat domslut).

Något förvånansvärt kanske att Buakaw inte vann. Jag har dock inga problem att se honom vinna MAX-finalen även i år. Man ska ha i tankarna att matchen ovan dömdes efter muay thai-regler, vilka skiljer sig något från K-1-regler. Oavsett så var det en imponerande insats av Petrosyan. Man undrar ju om han kommer att få en inbjudan till MAX i Japan så småningom?
    Efter att Dagens Nyheter skrivit negativt om flera deltagare bestämde sig arrangörerna för att inte släppa in tidningens reportrar till galan. Det är förståeligt att Ashhami & Co. blev upprörda av tidningens vinkling – men det är samtidigt klantigt och ogenomtänkt att stänga ute journalisterna, som nu automatiskt får stoff till ytterligare en negativ artikel.

The Contender Muay Thai

Rubriken säger väl allt? Se själva:

Jag har tidigare nämnt utmärkta boxningsserien The Contender. På YouTube finns nu trailern för thaiboxningsversionen av TV-serien. Programledare ska ingen mindre än publikfavoriten Alfonso Gomez från första säsongen av TC vara. Han berättar lite mer om serien i en intervju med en thaiboxningsblogg. En äldre artikel om planerna på serien i branchtidningen Variety finns här.
    Det hela låter nästan för bra för att vara sant. När och var kommer då underverket att visas? Enligt inlägg i den här tråden blir det i slutet av året, "över hela världen".

Dagens Nyheter om K-1

I kväll anordnas K-1-galan på Hovet i Stockholm. Publiksiffrorna väntas ligga på mellan 5000 och 6000 besökare. Som inför alla stora sportevenemang fylls tidningarna med reportage om deltagarnas förberedelser, analyser av matcher och intervjuer med de stora stjärnorna. Eller?
    Nej. I dag besöker thailändaren Buakaw Por. Pramuk Stockholm. Han är den den ende personen som vunnit K-1 World MAX vid två tillfällen och är en stor stjärna i K-1:s hemland Japan. Vid hans förra besök i Stockholm, på K-1-galan i slutet av förra året, fick han en stående ovation från publiken. I Dagens Nyheters fyra artiklar om galan (här, här, här och här) nämns han dock bara i förbigående. I stället är tonen i DN:s reportage, som så ofta när det gäller kampsporter, till stora delar negativ. DN:s artiklar är helt fokuserade på det brottsliga förflutna hos en del personer med (stundtals ganska vag) anknytning till galan, samt spekulationer om huruvida deltagare tagit steroider eller inte.
    Missförstå mig inte. Jag är helt för granskande journalistik kring sportevenemang. Det är dock den totala ensidigheten i massmediernas bevakning som är så tråkig. K-1-deltagarna är hårt tränande idrottsmän, som för det mesta bara kan drömma om den uppmärksamhet och de sponsorpengar som utövare av mer etablerade sporter kan förvänta sig. Om detta syns dock inget i rapporteringen.
    När svenska massmedier skriver om kampsport gör de det med få undantag med den negativa ton som DN har i sina artiklar. Alternativt gör de som Svenska Dagbladet i dag: de skriver ingenting alls.

Lästips

Kikade runt bland bloggarna hos Fighter och hittade FrankEB:s intressanta berättelser från en träningsresa till Japan. Läs t.ex. här om hur tränar med Ryo Chonan och här med Shinya Aoki. Man blir avundsjuk.

Matcher K-1 MAX 28 juni

• Masato Kobayashi (Japan) vs. Gesias ”JZ Calvan” Calvancanti (Brasilien)
• Buakaw Por.Pramuk (Thailand) vs. Nicky Holtzken (Nederländerna)
• Andy Souwer (Nederländerna) vs. Ian Schaffa (Australien)
• Gago ”Drago” Aroetjunjan (Armenien) vs. Mike Zambidis (Grekland)
• Yoshihiro Sato (Japan) vs. Denis Schneidmiller (Tyskland)
• Albert Kraus (Nederländerna) vs. Virgil Kalakoda (Sydafrika)
• Artur Kyshenko (Ukraina) vs. Lee Soo-hwan (Sydkorea)
• Takayuki Kohiruimaki (Japan) vs. Tsogto ”SHINOBU” Amara (Mongoliet)
• Tatsuji Takae (Japan) vs. Andy Ologun (Nigeria)

De sju första matcherna är elimineringsmatcher inför den kommande finalen. (Den åttonde deltagaren utses av K-1 – eventuellt från övriga namn ovan.)
    Nicky Holtzken såg jag vinna MAX-turneringen på Hovet i slutet av förra året. Han får ett tufft motstånd nu – minst sagt. Masato får en MMA-fighter som motståndare. Inte lika tufft för honom ...

Shooto på fredag

På fredag är det dags för Shootogalan Back to our roots 3 i Tokyo. På den finns ett antal intressanta matcher i de lättare viktklasserna.
    Takeshi Inoue försvarar sin 65 kg-titel mot Akitoshi Tamura. Nästa titelutmanare i den viktklassen bestäms förmodligen i matchen Carvalho-Hioki. Hatsu Hioki har på sista tiden imponerat utanför Shooto genom att två gånger besegra kanadensaren Mark Hominick i galan TKO. Antonio Carvalho har nu chansen att både hämnas sin landsman och få en ny titelmatch. (Han förlorade mot Inoue i en tidigare sådan.)

Klass A, –65 kg, titelmatch
”Lion” Takeshi Inoue (Japan, 12-1-0)
vs.
Akitoshi Tamura (Japan, 10-5-2)

Klass A, –65 kg
Antonio Carvalho (Kanada, 9-2-0)
vs.
Hatsu Hioki (Japan, 12-1-1)

Klass A, –60 kg
Kenji Osawa (Japan, 12-5-1)
vs.
Marcos ”Louro” Galvao (Brasilien, 5-1-0)

Klass A, –60 kg
Koetsu Okazaki (Japan, 4-0-1)
vs.
Atsushi Yamamoto (Japan, 10-3-1)

Klass A, –56 kg
Masatoshi Abe (Japan, 7-1-1)
vs.
Daniel Otero (Brasilien, 4-0-1)

Klass B, –65 kg
Hayate Usui (Japan, 6-5-1)
vs.
Eiji Murayama (Japan, 3-3-2)

Klass B, –52 kg
Shinya Murofushi (Japan, 3-0-0)
vs.
Kenichi Sawada (Japan, 2-7-1)

Klass B, –83 kg
Masashi Yozen (Japan, 4-1-1)
vs.
Akihiko Adachi (Japan, 3-2-2)

Klass B, –70 kg
Michiyuki ”Aroi” Ishibashi (Japan, 0-2-0)
vs.
Kunio Nakajima (Japan, 0-0-1)

Klass B, –70 kg
Hidekazu ”Aniki” Asakura (Japan, 0-2-0)
vs.
Koichi Taguchi (Japan, 1-0-1)

Klass B, –70 kg
Naohiro Mizuno (Japan, 0-0-0)
vs.
Yoshiki Noguchi (Japan, 0-1-0)

Jani Lax i ny Shootofight

Svenske Jani Lax deltar i en japansk Shootogala i juli. Hans motståndare blir Takashi Nakakura. Detta rapporterar MMA Weekly. Jag tror dock inte att det är en titelmatch, som de skriver. Dels hittar jag inget om det på Shootos japanska sidor, dels verkar det inte särskilt logiskt att en svensk får tävla om Stilla havs-bältet.
    Det här blir Lax första Shootofight på två år. Senaste gången mötte han tufft motstånd i form av Tatsuya Kawajiri. Viktklassen då som nu är 70 kg/154 lbs.

Boxare i MMA

Framgångsrika judoutövare (Yoshida, Akiyama, Nastula, Takimoto m.fl.) har på senare år gjort mer eller mindre lyckade MMA-karriärer. Detta gäller också i högsta grad många brottare – med Matt Lindland som det kanske främsta exemplet. Men var är alla boxare? Sedan Art Jimmerson klappade ut i ren panik i den första UFC-galan har kända boxare lyst med sin frånvaro. K-1 påstod visserligen i flera år att de skulle ordna en match med Mike Tyson, men detta inträffade aldrig (till ingens förvåning).
    En förklaring till boxarnas frånvaro är att det hittills har funnits mycket mer pengar i boxning än i MMA. Detta börjar dock så smått att ändras.
    Dana White/UFC utmanade ju Floyd Mayweather Jr. att gå en match i UFC efter att Mayweather pratat illa om MMA. Den matchen verkar inte hända, eftersom boxaren tagit tillbaka det han sagt och bett UFC om ursäkt.
    Nu har dock en annan välmeriterad – om än inte lika känd – boxare antagit utmaningen. Kermit Cintron har sagt att han är villig att gå en MMA-match. Det intressanta här är att Cintron inte bara är boxare, utan även har en brottningsbakgrund. Han skulle m.a.o. kanske ha en hyfsad chans med lite träning.
    Vad gör UFC nu? Dana "Do you want to be a fucking fighter" White kan ju knappast backa från en utmaning. Eller? Han får kanske skynda sig om han ska få chansen att ordna matchen. EliteXC har redan sagt att de är beredda att erbjuda Cintron ett kontrakt.
    Fortsättning följer.

Okami får möta Franklin

UFC har meddelat att den som får överta den skadade Martin Kampmanns plats, och möta Rich Franklin i huvudmatchen på UFC 72, blir Yushin Okami. Det kommer att bli en intressant match.
    Japanske Okami (20-3-0) hade mest slagits i olika galor i sitt hemland innan han kom till UFC. Ett undantag var när han deltog i Rumble on the Rocks turnering för viktklassen 175 lbs (79 kg) förra året. I turneringens första rond mötte Okami en viss Anderson Silva, som dominerade och knockade japanen. Det sistnämnda skedde dock med en illegal spark, vilket gjorde att Silva diskades och Okami gick vidare i turneringen. I den andra ronden förlorade Okami mot Jake Shields på ett mycket omdiskuterat domslut.
    I UFC har Okami slagits i mellanviktklassen (185 lbs/84 kg). Där har han vunnit samtliga fyra matcher han deltagit i. Mest uppmärksamhet fick hans senaste match, då han vann använde sin styrka och dominerande brottning för att vinna på domslut mot TUF-favoriten Mike Swick.

Prides nedgång och fall, i serieversion

DSE:s f.d. VD Nobuyuki Sakakibara knäböjer för Dana White under förhandlingar.

UFC-bossen kärleksfullt avbildad.

Hela serien (för det är en hel serie) finns här.

Matcher för HERO'S/EliteXC 2 juni

Åtta matcher har officiellt meddelats (här – på japanska):

• Brock Lesnar (USA) vs. Choi Hong-man (Sydkorea)
• Kazushi Sakuraba (Japan) vs. Royce Gracie (Brasilien)
• Siala ”Mighty Mo” Siliga (USA) vs. Choi Mu-bae (Sydkorea)
• Melvin Manhoef (Nederländerna) vs. Yoon Dong-sik (Sydkorea)
• Javier Vazquez (USA) vs. Katsuhiko Nagata (Japan)
• Brad Pickett (Storbritannien) vs. Hideo Tokoro (Japan)
• Jake Shields (USA) vs. Ido Pariente (Israel)
• Gina Carano (USA) vs. Jan Finney (USA)

    Alla ovanstående matcher är med MMA-regler. Enligt Wrestling Observer kan även följande bli av:

• Ray Sefo (Nya Zeeland) vs. Marvin Eastman (USA)
• Johnnie Morton (USA) vs. Bernard Ackah (Elfenbenskusten)
• Gesias ”JZ Calvan” Calvancanti (Brasilien) vs. Nam Phan (USA)
• Antonio Silva (Brasilien) vs. Ricco Rodriguez (USA)

    Frågan är ju om California State Athletic Commission kommer att godkänna alla fighter? De har visat sig vara ganska stränga förut. Manhoef (16-3-1) mot Yoon (0-4-0) tycker i alla fall jag ser tveksam ut.

Ingen Franklin vs. Kampmann

I fightvärlden vet man aldrig om det blir som man planerat. I mitt förra inlägg skrev jag om UFC:s schema. Nu har dock UFC 72:s huvudmatch ändrats, eftersom Martin Kampmann skadat sig under ett träningspass. Mycket tråkigt för honom, eftersom detta skulle ha varit den viktigaste fighten hittills i hans karriär om den blivit av.

UFC lanserar 73 och dissar boxning

Lördagens boxningsmatch med De La Hoya och Mayweather marknadsfördes med ”The World Awaits” som slogan. I söndags skickade UFC ut ett pressmeddelande med titeln ”The World is Ready for the UFC”. Meddelandet inleds med följande text:

Tired of paying your hard-earned cash for events packed with hype and little else? Sick of sitting down for a pay-per-view event and finding out that you’re paying over $50 for just three fights that include a showcase and a mismatch? The Ultimate Fighting Championship has the cure for what is ailing fight fans, and in a continuing effort to provide what the world is truly waiting for, it is announcing yet another UFC card stacked with at least five fights that include two intense championship bouts and a heated grudge match between two light heavyweight rivals.

    Pay-per-view-sändningen De La Hoya-Mayweather innehöll tre matcher och kostade 55 dollar, medan en UFC-gala kostar 40 dollar. UFC 73 kommer att innehålla två titelmatcher: Anderson Silva vs. Nathan Marquardt (mellanvikt) och Sean Sherk vs. Hermes Franca (lättvikt). Dessutom möts Tito Ortiz och Rashad Evans i en ”hatmatch”. (Alla matcher med Ortiz är hatmatcher. Det känns mindre trovärdigt och angeläget för varje gång.) Sist men inte minst är det dags för Antonio Rodrigo ”Minotauro” Nogueiras debut i UFC. Tyvärr i en ganska meningslös match mot Heath Herring. (Minotauro har redan besegrat Herring två gånger.)
    73-an verkar onekligen ha en del intressant att bjuda på, och har följaktligen döpts till Stacked (ungefär ”laddad” eller ”fullpackad”). Det verkar vara en trend med korta namn på UFC:s galor nu: 72-an har det fantastiskt intetsägande namnet Victory.
    Med den nya galan ser UFC:s fullspäckade schema för de närmaste månaderna ut så här:

• 26/5: UFC 71 (Liddell vs. Jackson)
• 12/6: UFC Fight Night (Fisher vs. Stout)
• 16/6: UFC 72 (Nordirland, Franklin vs. Kampmann)
• 23/6: Final The Ultimate Fighter (Penn vs. Pulver)
• 7/7: UFC 73 (Silva vs. Marquardt, Sherk vs. Franca)

Resultat De La Hoya-Mayweather

Det fanns ju ingen möjlighet att matchen De La Hoya-Mayweather skulle leva upp till förväntningarna som byggts upp av den utmärkta miniserien De La Hoya-Mayweather 24/7 som jag tidigare skrivit om. Jag var beredd på det, och är därför inte besviken över resultatet: en ganska avvaktande, teknisk match som vanns på delat domslut av Mayweather (nu 38-0-0). Publiken i MGM Grand Arena verkade vara desto mer besviken, dock. De buade resultatet lika mycket som de tidigare hurrat så fort De La Hoya verkade få in några smällar. Ingen tvekan om vem som var publikfavoriten där. (Jag hejade också på De La Hoya, om ni undrar.)
    24/7 har visat en agressiv Floyd Mayweather Jr. som ständigt pratar illa om sina motståndare och brutalt demonstrerar sin överlägsenhet mot en sparringpartner i ringen. Man slås därför av kontrasten när han i ringen håller sig till en snabb, undflyende stil. Den första MMA-fightern med en motsvarande stil jag kommer att tänka på är Ryoto Machida (som ju dessutom också är obesegrad).
    Den avsky gentemot MMA som delar av boxningsfolket uppenbarligen hyser visade sig efter matchen då kommentatorn Jim Lampley helt ur det blå nämnde sporten bara att förklara hur överlägsen boxning är i jämförelse. Dock ska nämnas att en annan kommentator, Max Kellerman, protesterade mot detta strax efter och sa att han inte höll med. Man undrar vad de styrande på HBO tycker om Lampleys kommentarer (han har sagt liknande saker tidigare), med tanke på att TV-bolaget förhandlar med UFC om att visa deras galor framöver.
    MMA kontra boxning har ju alltså varit ett hett ämne den senaste tiden. Efter att Mayweather pratat illa om MMA har folk föreslagit att UFC:s lättviktsmästare Sean Sherk ska möta Mayweather i en match. Sherk bekräftade också nyligen på Sherdogs Beatdown Radio (avsnittet finns här, men kräver medlemsskap för att ladda hem) att han pratat med Dana White om detta och sagt att han gladeligen skulle ta matchen. Sannolikheten för att detta skulle hända tror jag dock inte är särskilt hög.

Journalistik

I Sverige händer det sällan eller aldrig att massmedier rapporterar om MMA. På sin höjd skriver man om K-1, och då ofta i en negativ ton.
    I USA har MMA (eller egentligen UFC och ”ultimate fighting”) så smått börjat uppmärksammas av mainstream-medier. Tonen varierar. Ofta, men inte alltid, är den negativ. John McCains kommentar om ”human cockfighting” från slutet av 90-talet är närmast obligatorisk i sammanhanget.
    Boxningsjournalister har, kanske lite förvånande, ofta en negativ syn på MMA. Kanske beror den på okunskap. Kanske beror den på att boxningens popularitet gått nedåt på senare år, medan MMA fått allt fler tittare.
    I och med den kommande superfighten De La Hoya-Mayweather ser dock många boxningsfans ljuset i slutet av tunneln: nu vänder det, nu återgår boxningen till sina forna glansdagar. Något slags världsrekord i boxningshyllning och avsky gentemot MMA/UFC tas nog av den här amerikanska krönikan. Skribenten verkar närmast hatisk i sin hållning till UFC. Tragiskt.

Några datum där det inte händer så mycket

Den 1 maj var datumet som Pride officiellt skulle tas över av bröderna Fertittas nystartade bolag Pride FC Worldwide Holdings. Än så länge har det dock inte kommit någon som helst information om att detta skett, och på Prides japanska sida står det fortfarande ”© DSE Inc”. Inte så förtroendeingivande.
    Den 2 juni, om exakt en månad, ska FEG (som äger K-1/HERO'S) och ProElite (som äger EliteXC) hålla sin gemensamma gala i Los Angeles Memorial Coliseum, en arena som tar knappt 100 000 besökare. (Det tidigare publikrekordet för en MMA-gala i USA ligger på drygt 19 000 personer.) För att lyckas med detta omöjliga konststycke sades det bl.a. att galan skulle marknadsföras via en serie TV-program på kabelkanalen Showtime månaden innan. Några sådana har dock inte börjat visas.
    Matcherna är långt ifrån klara. Just nu finns mest ett antal namn på fighters som eventuellt ska vara med: Choi Hong-man, Royce Gracie och MMA-debutanten Johnnie Morton (f.d. amerikansk fotboll-spelare). Josh Barnett har dock förnekat att han ska delta.